I början av 90-talet bodde och arbetade jag i Sheffield, England, och i garaget hade jag sedan några år en Honda CB 750 F2. Engelska motorcyklar hade jag inte ägnat en tanke, sedan jag 1974 sålt min Norton Atlas, tills en dag då min granne David dyker upp med en fantastiskt fin Velocette MSS från 1935. Vid beskådandet av Davids Velo nämner jag i förbigående att jag eventuellt skulle kunna tänka mig en Velocette men av en senare årgång!

Två dagar senare ringer det på dörren och utanför står David med en bok om Velocette, han visar mig en bild på en Velocette Venom och berättade att hans svåger i London hade en sådan hoj som han ville sälja. Efter ett antal telefonsamtal med Davids svåger, John, var vi överens om priset. Jag körde ner till London, för att avsluta affären, tillsammans med min son.

Det visade sig att John hade ett garage fullt med intressanta motorcyklar bl.a. två Norton Manx och en Brough Superior SS100 som han köpt på Sri Lanka samt och en Velocette MSS från mitten av 30-talet. John hade under ett par år arbetat för DFID (engelska motsv. till SIDA) i Sri Lanka, med att hjälpa teodlarna förbättra sin produktivitet. John berättade att under 50- och 60-talet anordnades det på ön, som då hette Ceylon, motorcykeltävlingar med ett liknande upplägg som på Isle of Man.

De som hade råd att köpa tävlingsmotorcyklar ifrån England var söner till de välbeställda ägarna av teplantagerna, vilka det fortfarande finns många av på Sri Lanka. Tävlingarna upphörde när Sri Lanka i slutet av sextiotalet och motorcyklarna blev stående på plantagerna.

När John köpte sin Venom i mitten av 70-talet var den i ett bedrövligt skick då ägaren hade kört moto cross med den. John återställde den till bruksskick och använde den för jobbpendling i England och Sri Lanka under många år.

Den nyinköpta Venomen innan renovering

När jag köpte Velocetten 1993 gick den visserligen att köra men den var inget vackert exemplar då den slitits hårt under åren på Sri Lanka. Efter en lektion, av John, i att starta en Velocette blev det provkörning bland villorna i Londonförorten. Affären gjordes upp och Johns fru kom ut och tog farväl av Venomen som de hade åkt på smekmånad med. Väl hemkommen med Venomen till Sheffield bestämde jag mig att renovera mitt nyförvärv till originalskick.

Ram och framgaffel lät jag pulverlackera i Birmingham medan tank och övriga plåtdetaljer våtlackerades  av en firma i Sheffield. Jag fick med originaltanken som ursprungligen var kromad men som jag inte tänkte använda utan lackerade tanken som satt på hojen på klassiskt Velocettemaner dvs svart och guld. Lackeringen inkl. randning och dekaler på tanken blev jag mycket nöjd med.

Fälgarna och ekrar var rostiga, fullnaven var korroderade, det blev blästring av naven samt elförzinkning av halva framnavet som är av gjutjärn. Hjulen blev uppekrade med nya engelska kromfälgar av ”Saddleworth Classic Motorcycles” i Oldham.

Det enda som behövde göras med motorn var nya ventilstyrningar, inslipning av ventiler samt en ny avgasstos, förutom glasblästring av cylinder, topp och vipparmshus. Detta arbete gjorde f:a ”Serco” i Leeds. 1977 hade John låtit Geoff Doodkin, en känd Velocetteprofil, renovera vevaxeln och montera nya ramlager. Ramlagren på Venom är koniska rullager som förspänns, i O-anordning, vid monteringen vilket ger en mycket robust och kompakt konstruktion. Mig veterligen är det ingen annan motoryckel som har denna eleganta konstruktion.

En mängd smådelar, kullager samt en ny dubbelsadel inköptes på ”VOC”, ”Velocette Owners Club” i Huncote utanför Leicester. ”VOC” håller till i ett gammalt missionshus, ”The Old Chapel”, och deras reservdelsbutik är inrymd på vinden. Butiken är öppen en söndag i månaden så det gällde att inte missa den söndagen. Att handla reservdelar på ”VOC” var en upplevelse och krävde mycket tid och tålamod. Gubbarna i butiken var mer intresserade av motorcykeln som kunderna köpte delar till än att se till att kön till butiken krympte, som tur var serverades det gratis kaffe.

Ett fint par Monroestötdämpare fick jag tag på genom den engelska motsvarigheten till Gula Sidorna, då detta var innan det gick att handla på ebay eller motsvarande.

Det var mycket lätt att renovera en motorcykel i England med det stora utbudet av delar och tjänster inom området. Mina grannar och kollegor i England tyckte det var intressant och roligt med en svensk som renoverade en gammal engelsk klassiker, en Velocette Venom.

1995 blev renoveringen klar och varje sommar blir det ca. 100 till 150 mil och hittills har jag klarat mig från några större missöden.

När jag köpte Venomen så hade jag inga större förväntningar vad gäller väghållning och fartresurser men jag blev minst sagt förvånade när jag upptäckte att hojen var mycket välbalanserad och lättkörd med sina 34 Hk. Jag har som regel inget problem att hänga med mina vänner på deras moderna hojar när vi gör utflykter.

Modifierad transmission med tandrem och Yamaha-koppling.

Sedan 1995 har Venomen fått en renoverad och kromad tank, tandremstransmission, nya lameller, nya framfjädrar, 60 w dynamo, packbox vid utgående axeln samt en ny gjutjärnscylinder istället för den utslitna Alufin-cylindern. För ca. 10 år sedan monterade jag tillbakaflyttade fotpinnar vilket förbättrade körställningen avsevärt för mig som är 1,86 m lång.

Original sitter det en Lucas tändmagnet med ATD (automatisk tändförställning) vilken jag bytt mot en manuell BTH-magnet som gjort Velo:n betydligt mer lättstartad.

Det som gör min Venom extra intressant är att den är, en av två förseriemotorcyklar, som Veloce fabriken tog fram 1955 för utställningsändamål, den har motornummer VM1002, d.v.s. nr.2 i Venomserien. VM1001 står på ”National Motorcycle Museum” i Birmingham.

Göran Hjertstedt 
Ordförande MCHK Stockholm